Tack Malin å Anna!

Vad gjorde man utan sina vänner? Att jag andas och tar mig framåt är tack vare dom. I förrgår åt jag och Malin lax och potatis. Blev kanske lite väl mycket olja.. Sen gick vi på bio, med glänsande läppar, och såg Heartbreak Hotel. Helt otroligt rolig film. Se den!

Har bott hos Anna i två dagar nu. Har sovit bättre än på mycket länge. Känner att kroppen verkligen behöver all sömn den kan få. Nu ska jag cykla upp till Norrvalla och se Annas match!

Många man inte träffat och hunnit prata med sen mamma gick bort. En kram är det absolut bästa man kan få. Har varit en konstig kväll... Snart ska jag och Anna å grilla. Fortfarande sol.

Finns så mycket jag vill berätta för dig Mamma.

Sol

Vilket underbart väder. Solen skiner och det var 14 grader mitt på dagen. Wow! Hoppas det fortsätter såhär så att snön smälter nån gång. Va ute och joggade idag, i t-shirt. Så härligt att känna solen värma. Hmm.. Tror jag ska bränna några Brolle Jr. -skivor till Lena nu, sen kanske cykla förbi med dom innan träning. Jo, så får det bli.

I veckan ska jag boka flygbiljetter till moster Ylva.

Lina

Försöka: Överleva
Hoppas: Känna glädje från hjärtat igen
Svårast: Saknaden

Din framtid försvann

Mamma.
I 46 år satte du alltid andra människor före dig själv.
Ditt leende är oförglömligt. Likaså din värme.
Du har satt spår i många människor.
Jag är stolt över dig.
Du hade blivit en helt underbar mormor.
Jag kommer att sakna dig varje dag, resten av mitt liv.

Livet är onödigt

Har som gått ganska bra några dagar. Men nu är allt skit. Kan inte sluta gråta. Mamma tröjan som jag fick av dig är alldeles blöt av alla tårar. Har spillt på den också, men jag vill inte tvätta den. Jag fick den för inte så länge sen. Jag skulle kunna kasta alla mina saker, elda upp huset, vara sjuk resten av mitt liv, ge bort allt jag äger, om du skulle kunna komma in till mitt rum, puss mig i pannan och säga god natt.

Jag mår illa jämt och har svårt att äta. Ingen träning förrän på fredag…

Mamma du sa att du skulle skjutsa mig till flygplatsen och hämta mig när jag kom hem. Du sa att du skulle köpa ett refillkort till mig, och att du skulle ringa varje dag. Du lovade.

Begravning

Om begravningen vill jag bara säga att den blev jättefin. Blommorna på kistan var i olika nyanser av orange. Jag fick träffa Helene… Oj va mamma tyckte om den tjejen. Och jag som tänkte på henne redan när mamma låg på sjukhuset. Varför kontaktade jag henne inte redan då? Jag blir så arg på mig själv.

Det var evighetssekunder
tre korta andetag
hela livet vände
vem valde
inte jag
jag hörde ord från mina läppar
som aldrig vilat i min mun
tankar aldrig tänkta
som nya väggar i ett rum

Sjuk

Imorse när jag vaknade hade jag feber, typiskt. Har nästan 39 grader nu. Och det forsar snor.

Idag var jag på besök hos min kurator. Andra besöket, hon är bra. Jag har då inga problem med att öppna mig för henne. Jag undrar om jag har för lätt att öppna mig för folk? Kan man ha det? Eller är det kanske bra nu?

Usch, det spränger i skallen. Febern stiger och jag som vill på stan och se AIK på torget. Jag blir frustrerad över att min fot inte är okej än heller. Den begränsar mig mer än vad jag snart klarar av. Ikväll kommer Ylva hit. Jag längtar, jätte, jättemycket.

Imorgon är det begravning

Svårt att sova

Jag sov i soffan i natt också. Har gjort det sen i söndags. Tycker det är lite lättare att sova där faktiskt. Även om jag inte sover många timmar. Tittade på videoklockan vid tretiden. Jag har fått både insomnings och -sömntabletter nu. Hade tänkt ta några i natt, men det blev inte.

Vi har ställt upp en jättefint kort på Mamma bredvid braskaminen. Det både smärtar och värmer att se det.

Dröm II

Idag drömde jag att jag var hos Lollo och där träffade jag hennes mormor som frågade mig ”Har du pratat med din Mamma?”, ”Näe, vad menar du?”, ”Hon är ju här”. Jag kikade in på toan, där satt Lollo, Lena och Mamma. Lollo grät lite och Mamma var nästan genomskinlig, men man såg henne ändå klart. Hon kom ut från toan, vi gick in till Lindas rum. Hon satte sig i soffan och skulle berätta massa saker för mig. Jag avbröt henne direkt för att säga hur mycket jag älskade henne. Sen sa hon ”Låt mig prata till punkt” (som hon ofta sa). Men hon hann bara säga någon mening, sen försvann hon…

Dröm I

Inatt drömde jag att jag om Mamma. Hon var i köket och jag kramade om henne. Jag frågade var hon var. Då sa hon att hon fanns precis här. Det kändes som att jag visste det, men sen sa att jag saknade henne som person… Har bara ett svagt minne av det, men hon var i köket och vi kramades och pratade lite.

Jag spelade match igår och gjorde illa mig i foten. På kvällen fick jag jätteont i magen och feber, och idag kan jag inte gå på foten. Allt går emot.

Förlåt Mamma

Grymt tung och deppig dag. Det har känts så enormt tomt och ensamt. Kunde aldrig somna igår, som vanligt, tårarna slutade aldrig rinna. Och med dom rinner min livsglädje ut. När jag låg där i sängen och kändes mig som världens ensammaste människa ville jag bara en enda sak, vara hos dig Mamma. Somnade tillslut, vid fem tiden…

Idag har jag inte gjort något, bara deppat och sett på när pappa har haft ont i magen.

De jobbigaste tankarna nu är: Vad tänkte Mamma när hon låg där på sjukhuset? Var hon rädd? Hade hon ångest? Jag kan inte få någon att förstår hur mycket jag hade vela vara där tillsammans med henne, från minuten hon kom dit tills hon somnade in här hemma. Jag hade kunnat sitta där varje natt och hållit din hand. Jag hade torkat dina tårar. Jag hade kramat dig när du känt dig rädd och jag hade krupit tätt intill dig när du inte kunnat sova.

Jag minns fortfarande dina ansiktsuttryck och ordval när du låg där. Första gången vi var dit var jag alldeles för rädd för att ens våga titta på dig. Jag förstod nog kanske innerst inne att det var allvarligt. Du sa att du hade vätska i buken och det var på grund av någon inflammation. Jag trodde dig ju! När jag och Sofie var där en afton var jag jättetrött och somnade nästan där jag satt. Då sa du ”Kom och lägg dig här bredvid mig Lina”. Jag gjorde inte det. Varför gjorde jag inte det? En till sak jag kommer ångra resten av mitt liv. Jag var så rädd då också, jag var rädd för att vara nära dig. Och allt bottnar i att jag var så rädd att förlora dig att jag bara ville fly. Men jag önskar ändå att du hade berättat för mig. För det finns så mycket jag hade velat säga till dig. Orkar inte skriva så mycket mer, ser nästan inget heller.

Förlåt för sista tiden. Förlåt att jag ofta sa att du blivit så arg. Förlåt att jag inte förstod och fanns där för dig. Förlåt att jag skrek åt dig. Förlåt Mamma för allt.

Du är den sista personen i världen jag ville mista. Jag kommer aldrig att bli hel igen.

Mamma, jag vet inte om jag orkar det här.