fredag, juli 23, 2010

Ängeltavla

När jag kom tillbaka till Kristianstad stod det en stor tavla i min säng, en ängeltavla. Jag började gråta...

Efter att jag fått höra att jag är oattraktiv på grund av att jag då och då drömmer mardrömmar om min mammas död - så var det som att en sten föll från mitt hjärta. Jag har under en längre tid haft svårt för att klä upp mig och göra mig fin. Ofta har jag blivit ledsen när jag sett mig själv i spegeln. Detta ord, oattraktiv, har ekat i mitt huvud varje gång och när jag sett mina egna tårar har jag känt mig ännu fulare. Att vara oattraktiv i någon annans ögon på grund av något jag inte kan styra över, eller för den delen påverka, har varit svårt för mig att hantera. För mig blev denna tavla ett bevis på att jag är accepterad för den jag är, med eller utan Mamma. Dessutom igen av någon som bor med mig, ser mig varje dag. Det tär på mig att varje dag veta att min Mamma aldrig kommer hem igen. Men det tär ännu mer när någon annan tycker det är en börda att jag har en sorg. Det blir två att bära. En opåverkbar och en totalt onödig.

Tack Emelie! Att du accepterar mig för den jag är och vad jag har, har gjort att jag också kan göra det igen.

måndag, juli 19, 2010

Bästa familjen

Jag älskar min lillasyster och min pappa. Jag har fantastiska mostrar och extramammor och extrapappor lite överallt. Nu när jag blivit äldre och fått mer erfarenhet och insikt i andras familjerelationer blir jag ständigt påmind om hur lyckligt lottad jag är.

Hälsade på familjen Boström för ett tag sen. När jag kliver in genom deras dörr känner jag mig så hel och hemma. Ann-Sofie, du är en av det där fantastiska människorna som finns i mitt liv. Bara tanken av att du finns där gör mig trygg. Du satt med Mamma hela sista natten. Första timmarna på två dygn jag kunde sova. Jag visste att du skulle ta hand om henne. Tack för att du finns! Tack för att du fanns där för Mamma under hennes sista timmar. Jag vet att hon uppskattade det, även om hon aldrig fick chansen att berätta det för dig.

Jag fick lära mig mer om livet på tre dagar än jag lärt mig under flera år. 20 år och full av livsglädje förvandlades över en natt till en kamp att orka leva. Idag står jag med fötterna på jorden, med mamma i mitt hjärta och med en ödmjukhet inför livet som hela tiden tar mig ett steg längre än om jag varit utan den.

Förutom dina kläder, din frisyr och dina glasögon, så är vi ganska söta på den här bilden. Dom säger att jag har dina händer. Jag brukar titta på dom ibland, och minnas hur dina såg ut.

Jag har en önskan. Att du går och kramar om någon du bor med. Skickar ett sms till en vän och berättar vad denne betyder för dig, eller ställer dig på gatan och skriker ut hur mycket du älskar din pojk/flickvän. Visa uppskattning! Det värmer hjärtan och vad är egentligen viktigare?

torsdag, juli 08, 2010

Saknar dig

Önska att du fanns kvar.