fredag, juni 18, 2010

Hemma igen

Du kommer alltid fattas här. Men det går att leva med. Det går vara glad och lycklig fastän jag önskar du fanns med mig varje dag. Jag försöker vara tacksam för den tiden vi fick tillsammans istället för ledsen över all tid vi inte kommer få tillsammans. Fast vissa dagar är det svårt. Speciellt när jag är lycklig, då vill jag att du ska vara lycklig med mig. Det vet jag att du är. Men jag saknar att se det i dina ögon. Jag saknar att se dig vid grillen. Röd i ansiktet av värmen från glöden. Du skulle ha älskat spotify.

Vi hann med så mycket. Jag älskade när vi cyklade in till stan tillsammans. Speciellt den första riktigt varma sommardagen varje år. Det fläktade i ditt hår och du sa "känner du, det blåser varmt". Du njöt så mycket av sommaren. Förstår inte varför du inte fick fortsätta leva lite till. Kommer aldrig förstå det. Fast jag förstår varför just du blev min Mamma, för du är den bästa Mamman man kan HA.

Om en vecka fyller Sofie 20, och om två veckor fyller jag 25. Kom och va här då.