Inläggen blir allt mer glesare.. Tiden går och mitt liv förändras ständigt. Du fattas mer och mer för varje dag, även om det onda inte gör lika ont längre. Men du är med mig och kommer alltid att vara.
Det jag saknar mest är vår relation. Den där speciella som aldrig går bygga med någon annan. Vissa dagar behöver jag vår relation, jag behöver få prata med dig. När det inte går, känner jag mig ofta ensam. Det spelar ingen roll att jag har massor av underbara och förstående människor runtom mig. Ibland behövs du ändå. Just bara Du..
Jag är glad att jag fick alla år jag fick med dig och framför allt att du var den du var. Så många som har sin föräldrar livet ut men aldrig får uppleva den kärlek och trygghet jag fick växa upp i. Jag undrar alltid hur du har det. Om du tycker jag gör bra val i livet, om du är stolt över mig, om du saknar mig lika mycket som jag saknar dig.
Vi ses en annan dag.
Jag älskar dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
<3
Hej! Vilken fin blogg du har, vill bara berätta att vi finns..
Hej!
Jag är så ledsen över att du förlorat din mamma. När jag läser din blogg förstår jag vilken fin relation ni hade, har. Min mamma dog hastigt i somras. På några dagar. Några dagar innan: livet bra. Några dagar efter: dåligt, sämre, sämst. Jag hade också en fin relation till min mamma, har. Ringde henne om allt. Mamma var min kompass, mina riktlinjer, min trygghet. Den absoluta ovillkorliga tryggheten. I det ögonblick då hon dog, då dog en del av mig. Min värld förändrades, tappade färger, toner och ljus. Det har gått några månader nu. Och jag tror ännu inte att jag förstår det. Inte kan ta in det. Den absoluta definitiviteten i döden. Att aldrig mer få träffa henne. Aldrig mer få prata med henne. Det. Går. Inte. Att. Förstå. Sorgen och saknaden rusar runt. Har bättre perioder. Och sämre. Sörjer det som aldrig blev. Det man aldrig kommer få. Saknar henne. Ibland så mycket att själen och hjärtat vrider sig krampaktigt. De är vilsna. Utan henne. Och måste få hitta hem igen. Än en gång, jag beklagar sorgen. Det här är inget man vill att någon ska behöva uppleva. Tack för din blogg, jag tänker att jag ska läsa den. Dina ord. Jag sökte på nätet och fann din.
Vänlig hälsning
a
Skicka en kommentar