tisdag, april 17, 2007

Motgångar

Just när foten blivit bra.. första matchen, så åker axeln ur led. Den som varit bra över ett år nu. Cupen gick inge vidare spelmässigt för laget, men jag hade jätteskoj hela helgen!

Snart pank…

Önskar jag hade bättre betyg…

Jag behöver dig Mamma. Jag vill sitta och prata om min framtid. Du berättade ofta hur kul du tyckte det var att läsa på universitet, jag kan fortfarande se glädjen i din blick när du berättade om den tiden i ditt liv. Du ville så gärna att jag också skulle få uppleva det, du ville se mig där, du ville vara med mig i min framtid. Du älskade verkligen barn, och jag vet hur mycket du såg framemot att en dag få barnbarn. Jag vet hur mycket du skulle skämma bort dom. Dom skulle få komma till mormor precis när dom ville… Hur kunde något ta ifrån dig den chansen?

Jag känner mig värdelös. Det är som att någon slår undan benen på mig så fort jag tagit mig tillbaka. Jag kan inte jobba, inte träna, jag kan inte ta av mig en t-shirt själv. Tack moster, för att du kom förbi och städade åt mig! Vem vill ha någon i laget som bara är skadad?

Jag duger inte till något just nu,
ingen förstår…

1 kommentar:

Anonym sa...

"Att befinna sig i ett "vakuum" i tillvaron kan kännas förvirrande och skrämmande.
Inget att hålla fast vid, ingen känsla av riktning, inte en aning om vilka val och möjligheter som ligger framför dig. Men det var just detta tillstånd av ren och skär potential som existerade före universum skapades.
Allt du kan göra just nu är att slappna av i denna "intighet" falla in i tystnaden mellan orden, betrakta uppehållet mellan andetagen och uppskatta upplevelsens tomma ögonblick.
Något heligt är pa väg att födas fram...
I belive in you, Skvisa...