Länge sedan jag grät såhär mycket. Tiden går och ännu har ingen hiss till himlen uppfunnits. Jag hatar pengar och varje gång det pratas pengar så sätts alltid den stunden i perspektiv till vad jag förlorat. Alla pengar i hela världen samlat i min ficka hade inte räddat min Mamma. Betydelselöst och utan värde. Men med alldeles för mycket värde.
Jag vill leva utan pengar. Jag vill leva med människor. Människor som skänker mig glädje och lycka. Människor som jag blir glad av att se och som jag kan vara mitt bästa jag med och ge allt jag har inom mig. Jag vill ge. Jag vill bli accepterad för den tjejen jag är och den jag vill vara. Jag vill se ljus i varje dag och hitta lycka i små saker varje stund jag lever. Jag vill vakna med en bra känsla i magen och längta efter att få leva dagen. Jag vill vara lika busig när jag är 50 som jag var när jag var 15.
När själen är gammal nog kan sinnet alltid vara ungt.
Jag har människor i min närhet som känner mig utan och innan och som aldrig skulle ta ett steg ifrån mig. Jag har en trygghet i mig själv som gör mig medveten, även om alla mina brister och felsteg. Jag har en pappa och en syster som alltid finns för mig. Jag har en mamma i himlen som finns kvar.
Jag har en tro.
En tro på kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
När man vart med om en riktigt tung sorg, blir allt så tydligt, om vad som är värdefullt och inte. Det ser, och förstår aldrig, förrän man är där. Tyvärr . .
Vad fint du skriver!
Även jag har förlorat min mamma i cancer. Av exakt samma sak. Även hon vart bra, men sen så hade cancern plötsligt spridit sig till levern..och plötsligt så var hon borta. Jag vet hur du känner/känt dig. Men man måste försöka fortsätta leva. .
En okänd tjej som också förlorat sin mamma i cancer.
Sara
Vad fint du skriver...miste själv min mamma för 3 år sedan och lider något fruktansvärt fortfarande. Jag surfade runt lite för att hitta någon med liknande erfarenhet och hamnade här.
Hoppas det är ok att jag länkar hit från min sida så det är lättare för mig att återkomma?
Själv har jag precis börjat skriva lite om min sorg på min låsta blogg, skulle du vara intresserad av att läsa den så säg till.
Det blev väldigtt känslomässigt för mig att läsa dina rader så jag återkommer och läser lite mer en annan dag.
Kämpa på, Varma Kramar från Heleena
Bara jag igen :)
Maila mig gärna så skickar jag en inbjudan till min låsta blogg
mail: benrangel_75@hotmail.com
bloggadress: http://egosnack.blogspot.com
Ha nu en fortsatt bra söndag!
Kram
Oj. Fantastiskt att läsa din blogg... Tack underbara människa för att du delar med dig av dina erfarenheter och dina känslor. Kärlek till dig!
Skicka en kommentar