fredag, juli 23, 2010

Ängeltavla

När jag kom tillbaka till Kristianstad stod det en stor tavla i min säng, en ängeltavla. Jag började gråta...

Efter att jag fått höra att jag är oattraktiv på grund av att jag då och då drömmer mardrömmar om min mammas död - så var det som att en sten föll från mitt hjärta. Jag har under en längre tid haft svårt för att klä upp mig och göra mig fin. Ofta har jag blivit ledsen när jag sett mig själv i spegeln. Detta ord, oattraktiv, har ekat i mitt huvud varje gång och när jag sett mina egna tårar har jag känt mig ännu fulare. Att vara oattraktiv i någon annans ögon på grund av något jag inte kan styra över, eller för den delen påverka, har varit svårt för mig att hantera. För mig blev denna tavla ett bevis på att jag är accepterad för den jag är, med eller utan Mamma. Dessutom igen av någon som bor med mig, ser mig varje dag. Det tär på mig att varje dag veta att min Mamma aldrig kommer hem igen. Men det tär ännu mer när någon annan tycker det är en börda att jag har en sorg. Det blir två att bära. En opåverkbar och en totalt onödig.

Tack Emelie! Att du accepterar mig för den jag är och vad jag har, har gjort att jag också kan göra det igen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Very interesting post! Please, see my blog too - Nick's Russian Blog. Thank you!