måndag, juni 06, 2011

Tankar i sommarvärmen

Ibland blir saknade och framtiden bara så tung när du inte finns.

Det var länge sedan jag var så hel, så lycklig och så full av livsglädje. Ändå kan jag fortfarande känna hur det knyter sig i halsen i stunder när jag är som lyckligast. Ögonen fylls med tårar fastän jag inte gråter eller egentligen vet varför jag blir ledsen. Jag tror jag tycker det är så orättvist att du inte fick leva mer än dina 46 år. Många av mina vänner har fått barn och varje gång jag ser på ett par barnkläder tänker jag på ett av våra sista samtal. Du ville så gärna bli mormor, du längtade och jag vet vilken fantastisk sådan du hade blivit. Du kommer alltid vara mormor till mina barn ändå. Dom kommer aldrig att fysiskt kunna ta i dig, men dom kommer att få lära känna dig ändå. Var så säker.

Du betyder inte mindre för att dagarna går. Tvärom. Mer och mer förstår jag vem du är och vilken betydelse du haft för vem jag blivit.

Du älskade dagar som denna. Jag tittade upp mot himlen i afton och kunde känna hur du log.

1 kommentar:

Anonym sa...

Vackert! Kan se det framför mig <3

Linda C