lördag, december 04, 2010

Snart jul

Stod en kvinna framför mig i kassan på Konsum idag. Hon påminde om dig. Jag saknar oss, alla våra bilfärder, stunder i soffan, att skratta tillsammans med dig. Jag saknar våra pratstunder. Du var så himla klok och fick mig alltid att tänka i nya banor när jag hade fastnat. Du lyssnade på mig och tog mig alltid på allvar.

Det är snart jul och vi har massa snö här nere i Skåne. Blir kanske att jag kör bil upp i jul. Jag gillar inte att du inte är med på julen!

måndag, oktober 18, 2010

Saknaden är enorm..

Har så mycket jag vill berätta för dig. Kan du inte komma tillbaka, typ ett år eller så?

söndag, oktober 17, 2010

Hösten är här

Hej Mamma! Hur har du det? Jag har sår i gommen av alla hårda karameller jag sugit på ikväll. Det går bra med min kurs. Har klarat alla uppgifter hittills och idag fick jag fina ord av min lärare. Kan du läsa din mail om jag skickar det till dig? Snart ska jag åka hem. Det ska bli skönt. Även om det alltid känns lite extra mycket att du är borta då. Jag tyckte om våra filmkvällar. Du tryckte i dig popcorn, pappa sa alltid "den här har jag sett" när tre sekunder av filmen gått. Sofie låg i saccosäcken med Tyson i knät och jag somnade alltid i soffan.

Hösten är dina färger Mamma. Jag saknar dig!

fredag, september 17, 2010

Grattis Mamma!

51 år idag. Saknar dig mycket. Hoppas du har det bra!

söndag, september 05, 2010

Skånechecks är bra för själen

Hej i himlen!
Hur har du det där uppe Mamma?

Jag har träffat så många underbara människor här i Skåne. En av dessa är Cássandra. Minns när jag första gången pratade om dig med henne. Hon bad mig berätta hur du var som människa, hur du såg ut, vad du tyckte om. Det kändes så naturligt att prata om dig igen. Det är befriande att kunna prata om dig när jag inte kan prata med dig längre.

Cássandra, du har på något sätt plockat bort en skam jag burit på och ersatt det med något vackert istället. När du pratar om din Mamma och eran relation så vet jag att du förstår mig. Jag känner fortfarande samma saknad men jag känner mig fri i min saknad nu. Fri att känna precis vad som helst utan att det är något konstigt. Ibland tror jag att Mamma puttade in dig i mitt liv. Hon vet vad jag behöver och dig behöver jag.

När du och Angelique överraskade mig på matchen idag blev jag så glad att jag fortfarande sitter här och ler. Det betydde mer för mig än ni förstår. Så många matcher jag spelat och letat efter Mamma i publiken, vetat men ändå aldrig slutat hoppas att hon kanske skulle stå där. Glädjen när jag såg er efter matchen löste upp dessa klumpar i mig. Kan inte förklara hur, men Ni läkte mig idag. Mycket.

Tack för att du finns och att du blivit min vän. Min Mamma sitter och ler i himlen nu. Hon är glad att jag har dig. Det känner jag nu. Så tydligt.

Mamma jag älskar dig och jag saknar dig. Det var jobbigt när du försvann men jag vet att du är frisk nu och det betyder allt för mig. Du bor en massa mil ifrån men det spelar ingen roll längre. Du hjälper mig upp på vägen när jag ramlat ner i diket och du har lärt mig lyssna på mig själv. Jag känner mig själv och framförallt litar jag på att jag är en bra människa.

Utan dessa kunskaper hade jag inte funnit dessa underbara människor. Människor som berikar mitt liv. Som ett kanelkex en fredagkväll.

fredag, augusti 20, 2010

Ödmjukhet vs. stolthet

Jag kan aldrig handla efter vad någon annan tycker. Jag måste få begå mina egna misstag och vinna mina egna framgångar. Jag vill lära mig stå och jag vill lära mig stå på mina egna ben, inte luta mig mot någon annans rygg. Även om jag ibland behöver det också.

När jag var femton år förlorade jag en vänskap. Då trodde jag det var det absolut värsta man kunde vara med. För mig var det så. Det var en bedömning utifrån min livserfarenhet, då. Senare såg jag en vän och en mamma förlora sin syster och dotter. Deras sorg och skräcken i deras ögon var då det värsta man kunde vara med om. Det gav mig ett sådant perspektiv på livet att jag ett tag levde mer på ödmjukhet än på syre. Jag vann tillbaka min förlorade vänskap. Därför att det gick, därför att vi båda öppnade våra hjärtan. Bandet mellan oss besegrade vår stolthet. Två år senare sparkades mitt livsperspektiv ännu närmare kanten. Sekunden som satte stämpel på den jag är idag är sekunden jag insåg att Mamma skulle dö. När jag såg henne andas men visste att jag inte skulle få ha henne kvar. Hur mycket hon än älskade mig var hon på väg att lämna mig. Hon vägrade ge upp, men hon hade inget val.

Vi agerar efter våra egna erfarenheter, men tyvärr dömer vi också andra utifrån våra erfarenheter. Det finns människor som känner mig men som struntar i vem jag är. Det accepterar jag. Men efter att ha sett någon kämpa för sitt liv kan jag inte acceptera när människor väljer att stänga sina hjärtan för att skydda sig mot livet. Jag kan inte släppa in någon i mitt liv som gör det valet. Vi kanske möts i ett annat liv. Där ödmjukheten vuxit ikapp.

Du slutade andas, du gav mig livserfarenhet att bestiga berg.
Du släppte taget om min hand, du gav mig mitt livs viktigaste lärdom.
I samma sekund du flög iväg, gav du mig tacksamhet över att finnas.

måndag, augusti 16, 2010

Hälsning från jorden

Att lära sig leva utan någon man älskar svårt. Att lära sig leva med saknaden av någon man älskar är svårare.

Jag vet att du har det bra där borta älskade Mamma. Önska bara man kunde hälsa på. Eller att du kunde komma och kolla på en av mina matcher i år. Det går bra för oss och jag saknar att höra dina ord efter matchen. Du hittade alltid någon positivt och ditt leende förstärkte en seger.

En dag ses vi igen. Jag kanske är gammal och skrynklig då, men jag kommer alltid vara din lina-stina.

Glöm inte kolla ner på oss på onsdag när vi möter Älmhult.

fredag, juli 23, 2010

Ängeltavla

När jag kom tillbaka till Kristianstad stod det en stor tavla i min säng, en ängeltavla. Jag började gråta...

Efter att jag fått höra att jag är oattraktiv på grund av att jag då och då drömmer mardrömmar om min mammas död - så var det som att en sten föll från mitt hjärta. Jag har under en längre tid haft svårt för att klä upp mig och göra mig fin. Ofta har jag blivit ledsen när jag sett mig själv i spegeln. Detta ord, oattraktiv, har ekat i mitt huvud varje gång och när jag sett mina egna tårar har jag känt mig ännu fulare. Att vara oattraktiv i någon annans ögon på grund av något jag inte kan styra över, eller för den delen påverka, har varit svårt för mig att hantera. För mig blev denna tavla ett bevis på att jag är accepterad för den jag är, med eller utan Mamma. Dessutom igen av någon som bor med mig, ser mig varje dag. Det tär på mig att varje dag veta att min Mamma aldrig kommer hem igen. Men det tär ännu mer när någon annan tycker det är en börda att jag har en sorg. Det blir två att bära. En opåverkbar och en totalt onödig.

Tack Emelie! Att du accepterar mig för den jag är och vad jag har, har gjort att jag också kan göra det igen.

måndag, juli 19, 2010

Bästa familjen

Jag älskar min lillasyster och min pappa. Jag har fantastiska mostrar och extramammor och extrapappor lite överallt. Nu när jag blivit äldre och fått mer erfarenhet och insikt i andras familjerelationer blir jag ständigt påmind om hur lyckligt lottad jag är.

Hälsade på familjen Boström för ett tag sen. När jag kliver in genom deras dörr känner jag mig så hel och hemma. Ann-Sofie, du är en av det där fantastiska människorna som finns i mitt liv. Bara tanken av att du finns där gör mig trygg. Du satt med Mamma hela sista natten. Första timmarna på två dygn jag kunde sova. Jag visste att du skulle ta hand om henne. Tack för att du finns! Tack för att du fanns där för Mamma under hennes sista timmar. Jag vet att hon uppskattade det, även om hon aldrig fick chansen att berätta det för dig.

Jag fick lära mig mer om livet på tre dagar än jag lärt mig under flera år. 20 år och full av livsglädje förvandlades över en natt till en kamp att orka leva. Idag står jag med fötterna på jorden, med mamma i mitt hjärta och med en ödmjukhet inför livet som hela tiden tar mig ett steg längre än om jag varit utan den.

Förutom dina kläder, din frisyr och dina glasögon, så är vi ganska söta på den här bilden. Dom säger att jag har dina händer. Jag brukar titta på dom ibland, och minnas hur dina såg ut.

Jag har en önskan. Att du går och kramar om någon du bor med. Skickar ett sms till en vän och berättar vad denne betyder för dig, eller ställer dig på gatan och skriker ut hur mycket du älskar din pojk/flickvän. Visa uppskattning! Det värmer hjärtan och vad är egentligen viktigare?

torsdag, juli 08, 2010

Saknar dig

Önska att du fanns kvar.

fredag, juni 18, 2010

Hemma igen

Du kommer alltid fattas här. Men det går att leva med. Det går vara glad och lycklig fastän jag önskar du fanns med mig varje dag. Jag försöker vara tacksam för den tiden vi fick tillsammans istället för ledsen över all tid vi inte kommer få tillsammans. Fast vissa dagar är det svårt. Speciellt när jag är lycklig, då vill jag att du ska vara lycklig med mig. Det vet jag att du är. Men jag saknar att se det i dina ögon. Jag saknar att se dig vid grillen. Röd i ansiktet av värmen från glöden. Du skulle ha älskat spotify.

Vi hann med så mycket. Jag älskade när vi cyklade in till stan tillsammans. Speciellt den första riktigt varma sommardagen varje år. Det fläktade i ditt hår och du sa "känner du, det blåser varmt". Du njöt så mycket av sommaren. Förstår inte varför du inte fick fortsätta leva lite till. Kommer aldrig förstå det. Fast jag förstår varför just du blev min Mamma, för du är den bästa Mamman man kan HA.

Om en vecka fyller Sofie 20, och om två veckor fyller jag 25. Kom och va här då.

söndag, maj 30, 2010

Mammas dag

Det är din dag idag! Vad gör man i himlen på mors dag? Hoppas du fick kaffe på sängen imorse. Det var vad du brukade önska dig.

Jag saknar dig mycket. Snart åker jag hem till Skellefteå och jag undrar om det någonsin kommer kännas naturligt att du inte är där. Sofie fyller 20 i sommar, tänk om jag kunde ge henne en kram av dig i present.

fredag, maj 07, 2010

Önskan

Hej Mamma! Det finns så mycket jag vill ringa och berätta för dig. Snart fyller jag 25. Tänk om jag hade kunnat önska mig en kram av dig på min födelsedag. Eller att du var hemma när jag kom hem. Eller bara att jag fick se dig le på mig dag. Då hade jag önskat det direkt. Jag saknar dig.. jättemycket. Tycker inte om att du är borta. Kom tillbaka.

söndag, april 25, 2010

Ett leende mitt emot

Mamma jag mår bra. Idag mår jag jättebra. Tack för vårt samtal. Tycker om att ligga och prata med dig och känna din närvaro. Du älskade mig gränslöst. När jag var liten gav det mig trygghet och värme. Idag har det gett mig möjligheten att älska någon annan på detta sätt. Idag är jag så glad och det bästa utav allt är att du vet precis varför.

Jag minns hur du alltid pussade och kramade mig hela tiden och berättade hur mycket du älskade mig. Nu kan jag bara blunda och känna hur du håller fast mig och försöker pussa sönder mig medan jag försöker fly.

Jag älskar dig mamma.
Tack att ni gav mig liv.

söndag, april 11, 2010

Mot nya vägar..

Jag överlevde. Jag fann lycka. Jag ramlade ihop, jag reste mig och ramlade igen. Jag hittade glädjen i mitt hjärtat och jag lärde mig vad det innebär att leva.

Idag vet jag hur det är att älska någon fullkomligt, hur man hanterar en saknad och hur en människa som dött kan vara mer levande än någon som fysiskt lever. Min resa dit började för fyra år sedan..

Mitt första stora steg var när jag kunde acceptera. Men innan man kan göra det måste man förstå och det är så mycket svårare än man tror. Man vill inte att det ska vara sant. Jag gick länge och hoppades och ibland trodde att det var mamma jag såg, på ica, på stan, som cyklade förbi mig. Men med tiden förstår man och då kommer man tillslut till en punkt när man också accepterar sanningen. Det gjorde ont. Det var då jag släppte det sista taget. Kanske det svåraste jag gjort, men det viktigaste för min egen framtid.

Du måste släppa taget om den som gått bort för att kunna leva fullt ut själv.

Mitt andra steg var när jag kände att det fanns något att leva för. I mitt fall påminde jag ofta mig själv om vad Mamma ville. Jag vet att hon vill att jag ska följa mina drömmar, fortsätta vara jag och få ut allt jag vill av livet.

Det tredje steget var när jag kände lycka igen. En timme efter att mamma lämnat oss satt jag på en stol i köket och sa till en sköterska att jag inte skulle fixa det. Att orka leva vidare. För mig var det helt omöjligt att se mig själv skratta igen, skratta och mena det. Men så en söndag, nio månader senare, efter en vunnen fotbollsturnering, kände jag något i min kropp. En massa timmar efter att mamma lämnat oss står jag på en stor sten och skriker rakt ut i luften. Jag skriker ut en lycka, en lycka och en lättnad. En befriande lycka. En ren lycka. En lycka som fanns i hela min kropp och som jag delade med mig själv. För mig är detta ögonblicket då jag vann tillbaka livet.

Prövningar ger människan en styrka som inte går att få på annat sätt.

Det finns ingen styrka i att klara allting själv. När jag mådde som sämst var det människorna runtom mig som hjälpte mig att stå. Ibland kändes det som att dom hjälpte mig att andas. Av att bara finnas.

Jag överlevde. Jag fann styrka. Jag vågade vara svag. Jag öppna mig, jag blev kapad. Jag lever och jag vet att mitt liv kommer att pendla mellan lycka och sorg. Men sorg är inte längre ett negativt ord för mig. Det bevisar bara hur mycket jag älskade min mamma. Det kan komma tårar av lycka. Jag är lycklig att jag kan gråta och framförallt är jag lycklig över att jag hade en sån fantastiskt vacker Mamma att gråta över.

måndag, mars 01, 2010

Perspektiv

Länge sedan jag grät såhär mycket. Tiden går och ännu har ingen hiss till himlen uppfunnits. Jag hatar pengar och varje gång det pratas pengar så sätts alltid den stunden i perspektiv till vad jag förlorat. Alla pengar i hela världen samlat i min ficka hade inte räddat min Mamma. Betydelselöst och utan värde. Men med alldeles för mycket värde.

Jag vill leva utan pengar. Jag vill leva med människor. Människor som skänker mig glädje och lycka. Människor som jag blir glad av att se och som jag kan vara mitt bästa jag med och ge allt jag har inom mig. Jag vill ge. Jag vill bli accepterad för den tjejen jag är och den jag vill vara. Jag vill se ljus i varje dag och hitta lycka i små saker varje stund jag lever. Jag vill vakna med en bra känsla i magen och längta efter att få leva dagen. Jag vill vara lika busig när jag är 50 som jag var när jag var 15.

När själen är gammal nog kan sinnet alltid vara ungt.

Jag har människor i min närhet som känner mig utan och innan och som aldrig skulle ta ett steg ifrån mig. Jag har en trygghet i mig själv som gör mig medveten, även om alla mina brister och felsteg. Jag har en pappa och en syster som alltid finns för mig. Jag har en mamma i himlen som finns kvar.

Jag har en tro.
En tro på kärlek.

lördag, februari 20, 2010

OS för fyra år sedan

Jag saknar dig.. Så otroligt mycket.

Ett av det sista och bästa minnen jag har med dig är när vi ser damerna spela semifinal i hockey. Du står upp i din fåtölj. Vi skriker, det är så spännande. Sverige är på väg att slå USA och gå till final! Dom vann! Mina minnen är så värdefulla. Dom gör dig levande.

Jag har det tufft Mamma. Hur har du det? Jag vet att du mår bra, det känner jag. Det gör mig glad. Jag mår inte särskilt bra. Du vet allt. Jag tror aldrig man blir för gammal för en mamma-kram. Det är just det jag skulle behöva just nu. En kram, och kanske att du sa att allt skulle bli bra. Jag saknar dig i mitt liv. Vet du om det?

Tiden går. Tanken på att jag en dag kanske blir äldre än dig skrämmer mig.

söndag, januari 31, 2010

Är du arg?

Livet ger mig mer och mer förståelse och tacksamhet över vad du gav mig. Det är inte tiden som avgör lärdomen utan vad man gör av tiden.

Ibland känns allting så konstigt. Att jag inte har någon Mamma. Fast det har jag. Bara det att min Mamma inte kan bjuda hem mig på middag, ringa och önska mig lycka till innan mina matcher eller komma och hämta mig flygplatsen. Min Mamma bor i himlen och hon finns för mig ändå. Jag behöver inte berätta vad som händer i mitt liv, det ser hon. Hon vet när jag är ledsen och då känner jag hennes närvaro extra mycket. Hon har alltid bästa plats på mina fotbollsmatcher och hon kommer när jag behöver det. Som nu.

Jag tror det här är första gången jag känner dina känslor komma ut genom mig.

onsdag, januari 27, 2010

I soffan hos underbara människor

Det har varit så skönt att få börja prata om dig igen. Jag kommer aldrig någonsin be om ursäkt igen Mamma. Aldrig! Jag saknar dig för att den du var i mitt liv. Jag saknar dig för det är så mycket jag vill att du ska få uppleva. Det finns ingen rättvisa i att du inte fick bli mormor.

Jag har slutat att gråta och jag vet inte om det är ett steg framåt eller bakåt?

måndag, januari 04, 2010

Gott nytt år!

Hej Mamma!

Tack för att du fanns där i källaren med mig. Jag visste det. Jag har varit lite dålig på att ta hand om mig själv senaste tiden, men nu har jag tagit hjälp. Av den bästa, din lillasyster.
Jag har blivit så...lurad. Vad tänker du i himlen?
Kan du inte komma ner en timme och sitta med mig i soffan och prata?
Ibland längtar jag mer till himlen än efter framtiden här på jorden. Det är inte rätt. Men så får det vara ibland.

Det jag lärt mig är att man måste dit ner, ända längst ner för att komma ända upp. Och jag nöjer mig inte med att komma halvvägs. Jag vill högst upp! Det är den svåra vägen, men den sanna och den väg som även går framåt.

Gott nytt år i himlen. Vet inte om ni har år där. Gissar att det inte finns tid.. Men du gillade ju nyår så jag tror du firar det ändå!

Jag behöver dig. Ibland.
Nu är ett sånt tillfälle.

Tur att det finns band som är starkare än döden.
Därför kan jag känna dig, fastän jag inte kan se dig.