Lost

Du gör mig förvirrad. Jag drömmer så konstigt. Varför? Är det du som gör det, eller är det jag själv? Något i mig. Men du känns närmare än en dröm. Jag tror du är där. Kan du inte styra det till något bättre? Eller låter du det vara med mening, för att jag inte är klar med min bearbetning när det gäller denna tanke?

Mamma varför pratade du inte med mig? Varför berättade du inte?
Nu är det försent. Alldeles försent.

Brev till himlen

Hej Mamma!
Hur mår du?
Jag mår sådär... som du säkert ser.

Jag försöker leva som du lärde mig. Men just nu, går det inte så bra. Jag vet om mina svagheter. Du hjälpte mig att bli starkare i dom. Nu har jag ingen som gör det. Jag blir oftast ensam istället. Behöver fylla lite av ditt tomrum just på den biten. Måste bli starkare. Tror jag ska försöka att bara andas nästa gång, inte visa omvärlden mina känslor. Sätta mig ner och skriva istället. Tycker inte om att inte visa känslor, men när det bara slår tillbaka hårdare är det inte värt det.

Har blivit väldigt känslosam senaste halvåret. Vet inte varför. Mycket gammalt i mig som liksom fastnat där i botten. Jag gråter så ofta och det känns som att mitt liv kastas runt i en orkan. Jag försöker komma ur den, mitt hopp att komma ur den är stort. Men jag behöver ett skydd, som kan skydda mig när orkanen kommer. Eller som iallafall är beredd att försöka skydda mig.

Jag kan inte fortsätta tro att jag ska hitta människor som förstår mig som du gjorde. Det går inte. Det inser jag nu. Så länge jag fortsätter att göra det blir jag bara besviken, sårad och ledsen.

Jag vill älska med allt jag är.
Jag vill älskas för den jag är.