Tankar om livet

Varför lever vi? Vad ska vi göra med våra liv? Ibland känns allt bara onödigt. Vad är det för mening med att unga människor dör? Människor som vill leva försvinner från oss. Människor vi älskar så mycket att vi inte kan leva utan. Hur ska man bli lycklig igen, när hjärtat är så trasigt..

Hela livet gör vi val, varje dag. Om man väljer att leva, varför får man inte göra det? Vem bestämmer då att vi ska dö? Och när man inte orkar leva, så måste man det ändå. Någonting bestämmer över oss. Något stakare som man inte kan påverka, hur mycket man än vill..

När man är ledsen gråter man
När man är arg skriker man
När man är glad skrattar man
Men vad gör man åt saknaden?

Korngatan

Just nu bor jag hos mina gudföräldrar. För att få ett litet andrum och på så sätt kanske kunna sova och äta bättre. Här känner jag att jag bara kan vara. De gånger jag mår bättre är det inte någon som drar ner mig. Och de gånger jag är ledsen så finns det alltid någon som kan ge mig tröst. Jag är så glad att ni delar med er av allt. Jag känner mig mer trygg än på länge.

Spelade match idag. Förlust! :/ Dom va inte bättre än oss, men hårdare i straffområdet och det vann dom på. Jag är nästan inte ens arg efter matchen och det är inte likt mig.

Mina ben är helt jättetrötta... Jag är jättetrött.

En torsdagkväll på myntgatan

Igår var jag och Sofie bjudna till Annika och Ebba. Vilka fantastiska människor! Vi åt nybakt bröd, pratade, lyssnade på musik, grät och skrattade. Efteråt kände jag mig starkare. På något underligt sätt var det som att en liten bit av mig läktes den kvällen. Ni är redan speciella för mig, tack!

I would give everything

You sheltered me from harm.
Kept me warm, kept me warm
You gave my life to me
Set me free, Set me free
The finest years I ever knew
were all the years I had with you

I would give anything I own,
Give up my life, my heart, my home.
I would give everything I own,
just to have you back again.

Spelglädje

Igår på träningen kände jag för första gången spelglädje igen. Det betyder otroligt mycket för mig. På så många sätt.


Nu har sommaren kommit. Det har varit nästan 25 grader några dagar, gräset har börjat bli grönt och träden knoppar. Åå vad du älskade den här årstiden Mamma. Vet att vi varje år brukade cykla till stan på den här första riktigt varma dagen och säga, känn nu blåser det varmt också. Du fattas varje dag, i allt jag gör. Ibland glömmer jag bort att du inte är hemma när jag kommer hem. Och jag kan fortfarande hinna tänka när det ringer, det är Mamma. Men det är det inte. Det kommer aldrig mer vara du som ringer. Du kommer aldrig mer vara hemma när jag kommer hem.

Du kommer aldrig mer torka mina tårar.
Men du kommer alltid finnas kvar ändå.

Panik

Jättejobbig dag! När jag körde förbi ICA kändes det som att Mamma levde. Som att hon satt i bilen och att vi skulle in och handla. Vi var ju där nästan varje dag. Jag och du Mamma.

Jag får ofta panikattacker. Jag kan vara ute och gå, sen springer verkligheten ikapp mig och hugger tag i mig. Stryper mig och skär mig i hjärtat. Jag hatar att inte ha någon Mamma kvar.

Tror aldrig jag behövt dig så otroligt mycket. Kom tillbaka!