Nu har sommaren kommit. Det har varit nästan 25 grader några dagar, gräset har börjat bli grönt och träden knoppar. Åå vad du älskade den här årstiden Mamma. Vet att vi varje år brukade cykla till stan på den här första riktigt varma dagen och säga, känn nu blåser det varmt också. Du fattas varje dag, i allt jag gör. Ibland glömmer jag bort att du inte är hemma när jag kommer hem. Och jag kan fortfarande hinna tänka när det ringer, det är Mamma. Men det är det inte. Det kommer aldrig mer vara du som ringer. Du kommer aldrig mer vara hemma när jag kommer hem.
Du kommer aldrig mer torka mina tårar.
Men du kommer alltid finnas kvar ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar