Jättejobbig dag! När jag körde förbi ICA kändes det som att Mamma levde. Som att hon satt i bilen och att vi skulle in och handla. Vi var ju där nästan varje dag. Jag och du Mamma.
Jag får ofta panikattacker. Jag kan vara ute och gå, sen springer verkligheten ikapp mig och hugger tag i mig. Stryper mig och skär mig i hjärtat. Jag hatar att inte ha någon Mamma kvar.
Tror aldrig jag behövt dig så otroligt mycket. Kom tillbaka!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar