Mamma idag skulle du ha fyllt 47. Jag önskar att allt bara kunde vara som vanligt. Jag vill sjunga för dig och ge dig en stor grattiskram.. Jag kan se din trötta min när vi kommer in och sjunger för dig. Det var ju nyss du fyllde år, vem hade kunnat ana att det skulle bli den sista...
Fotbollen gick ju inte så bra den här säsongen, men vi klarade ju oss kvar iaf. Jag saknar dig på matcherna Mamma! Det är ju bara du som förstår mig när vi förlorat eller det gått dåligt. Ingen annan kan säga något som får mig att må bättre. I helgen börjar innebandyserien. Du hann aldrig se mig spela innebandy!!! Varför gjorde du aldrig det? Men jag tror du hann se mig klara lite trix här hemma! Du blev alltid galen när jag spelade i köket :)
Det börjar vara kallt och mörk ute nu.. å jag har ingen att göra scones med och sitta och titta på brison break.
Mamma, jag hoppas du mår bra i himlen!
Jag tänker på dig nästan hela tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Lina,
Läste om dig i Amelia och gick genast in och började läsa dina bloggar.
Så mycket jag känner igen i dina tankar!!!
Jag är 24 år och förlorade min älskade mamma för drygt två år sedan, då hon var 47 år ung!! Man upptäckte av en slump ett år tidigare att hon hade cancer i levern, helt overkligt, hon som mådde precis lika bra som alla vi andra!
Hon var allt för mig! Även om det gått två år så tänker jag jämt jämt jämt på Mamma och allt som hänt och hur det kunde bli såhär. Jag hoppas att du finner ro och kommer vidare ur sorgen även om det tar tid.
Tänker på dig och ska verkligen fortsätta läsa dina tankar du skriver här på sidan.
Vänliga hälsningar Ulrika
Hej Lina.
Min mamma fick en smärre chock då hon köpte hem Amelia och läste om dig. Både jag och mamma blev djupt berörda av dina fina ord och du ska veta att vi tänker på er och har gjort det enda sedan vi fick beskedet i mars. Jag tycker att du är stark som här på bloggen uttrycker dina känslor. Fortsätt att kämpa!
//Caroline i grannhuset på L-vägen
Skicka en kommentar