Åååh Mamma.. Jag saknar dig så mycket att ingen annan kan förstå. Det har varit så jobbigt de senaste dagarna och jag tänker på dig jämt. I natt drömde jag om dig. Jag drömde om tiden innan du dog. Fast i drömmen visste jag hela tiden om vad som skulle hända. Du var så blek och alldeles röd under ögonen. Du bara tinade bort och det fanns inget hopp i dig. Men så var det ju inte. Mamma du var full av hopp in i det sista.
Det är som att du försöker hjälpa mig med mina tankar. För ett tag sen drömde jag om din död tre gånger samma natt. Men varje gång var jag på olika ställen. En gång var jag i Spanien när jag fick veta. En annan gång var jag på jobbet. Den tredje gången minns jag inte. Men när jag vaknade kände jag att det var så skönt att jag var med.
Jag förstår inte hur man ska orkar?
Varför???
Du lovade att du aldrig skulle lämna mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hej gumman. Jag förlorade min mamma den 6 augusti, hon var 58 år gammal. Jag fick ha henne lite längre än dig, och är äldre (33 år) men det gör fortfarande lika ont. Har nu min första födelsedag utan henne framför mig, den närmar sig med stormsteg och knuten i magen växer. Kram/Pernilla
Hej Pernilla! Jag beklagar verkligen! Det har inte alls gått lång tid för dig. Jag har tur som har så underbara vänner. Dom överraskade mig och gjorde min "första födelsedag utan mamma" till något alldeles extra! Försök göra något kul. Jag brukar tänka såhär; Vad vill Mamma att jag ska göra? Jag är säker på att din mamma också vill att du ska försöka ha skoj. Sköt om dig!
*Kramar*
Hej Lina!
Har just läst utdrag ur din blogg i Amelia.
Du skriver så fantastiskt fint och jag önskar att du försöker få allt detta publicerat i en bok.
Lycka till!
Lena Hugosson
tack vill jag säga till dig.. jag förlorade min mamma för 4 dagar sedan i canser.. jag har knapt fattat det själv och jag kände mig ensamast i världen.. av en händelse strosde jag omkring på ica kanske mest för att mamma o jag altid gick ditt och så hittade jag amelia o där hade du skrivit.. allt det som jag hållit inom mig som jag inte har haft ord till stog i din text o äntligen kom några av de efterlängtade tårarna.. jag vet inte om det är någon tröst för dig, men du ska veta att du hjälp mig att börja sörja även fast det är en lång väg kvar..jag vill säga tack igen.. hade du aldrig skrivit i amelia skulle jag gått som en zombi fortfarande.. hon blev 42 år och gick bort den 4 october 4 som är hennes tur tal... / emely
Emely, jag blir rörd av det du skriver. När jag tackade ja till att vara med i Amelia var det endast för om jag kanske skulle kunna hjälpa någon annan som var där jag var från början nu. Tack säger jag till dig! Nu vet jag att jag gjort rätt och du har även hjälpt mig. Hör av dig igen om vill ha min mail och skriva av dig lite, eller vad som helst. Vet var du går igenom. Det går inte sätta ord på. När det är som jobbigast och det känns som att man inte vill leva, tänk på din mamma då. Vad hon vill att du ska göra och hur mycket hon vill att du ska leva och må bra.
Ta hand om dig!
Skicka en kommentar