torsdag, november 02, 2006

Eftertanke

Har blivit sjuk nu efter alla tåg och flygresor…
En klok tjej sa till mig att det kanske bara är ett gott tecken att jag blivit sjuk. Att jag är på väg tillbaka till kroppen igen.

Efter galan har många sjukdomstankar kommit. När jag ser eller träffar kvinnor som gått igenom behandlingar, kastats mellan hopp och förtvivlan, tappat hår, mått skit, inte vetat om de ska överleva, så är jag glad att Mamma slapp gå igenom allt det där. För henne skull var det här det bästa. Hon fick verkligen leva ända in i det sista. Men för oss runtomkring hade det kanske varit lättare att förstå om det hade skett på ett annat sätt. Men å andra sidan spelar det ju ingen roll nu. Men tankarna kommer ju…

Jag tror jag har accepterat livet igen. Inte riktigt att det blev som det blev. Mer att det är som det är. Känslan av hopplöshet har blivit mindre, men saknaden större och mer intensiv. Vissa stunder så känns det så självklart att du finns kvar Mamma, fast på ett annat ställe. Att du ser efter mig och hjälper mig så gott du kan. Medan jag andra gånger bara känner ett stort hål i mitt liv. Men varje gång jag pratar till dig så känner jag din närhet. Jag kan höra i mitt huvud vad du svarar på mina frågor. Jag kan känna i mitt hjärta hur mycket det betyder för dig att jag fortfarande pratar med dig. Du är här just nu…

4 kommentarer:

Anonym sa...

Stjärnorna på himmelen lyser starkare än någonsin.

Anonym sa...

Hej!
Jag är en tjej och jag är 11 år och jag har också förloraT min mamma i canser.

/ Hon

Lina sa...

Lilla gumman! :( Jag är så hemskt ledsen! Hoppas du vet att din Mamma alltid kommer se efter dig ändå. *kramar om*

Anonym sa...

Tack att du förstår...
Jag bor 20 min utanför ske-å du har väl flyttat in i lägnehet som jag förstår det .
*Kramar*