tisdag, januari 02, 2007

Första julen, första nyårsafton

Det här har nog varit den jobbigaste tiden sen du lämnade oss... Det finns så många minnen och så många saker vi alltid brukar göra, varje år. Men i år är allt annorlunda, helt annorlunda. Hela julen var endast en kamp att orka. Försöka tänka så lite som möjligt och bara vänta på att dagarna skulle gå. Att inte få se dig stå och laga julmat, höra dig slå in klappar på kvällarna, se lyckan i dina ögon när du köpt en ny tomte, julpyntandet med allt kaos i köket, se dig kämpa med all utebelysning, känna lukten av julbaket, sitta i soffan och dricka glögg med dig... Bara få se dig Mamma.

Ann-Sofie ringer på nyårafton.. Förra året. Minns till och med vad du hade för kläder. Du hämtade mig mitt i natten. Det kändes lite konstigt, du var inte riktigt som vanligt. Men jag visste inte då... Du visste, men inte jag.

Jag blir galen av att inte ha dig här. Jag behöver dig. Hur kan det finnas någon mening med att du inte skulle leva längre? Du har lärt mig så mycket. Den viktigaste saken lärde du mig de sista dagarna du levde. Du lärde mig livet, men ändå kan jag inte leva så.

Inga kommentarer: