Du gör mig förvirrad. Jag drömmer så konstigt. Varför? Är det du som gör det, eller är det jag själv? Något i mig. Men du känns närmare än en dröm. Jag tror du är där. Kan du inte styra det till något bättre? Eller låter du det vara med mening, för att jag inte är klar med min bearbetning när det gäller denna tanke?
Mamma varför pratade du inte med mig? Varför berättade du inte?
Nu är det försent. Alldeles försent.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En pratstund med mej Lina, kan räta ut några frågetecken. Förklaringar som nu enbart jag bär på. Vid traumatiska händelser görs vissa saker av omtanke, och blir då inte logiska, och följer inte det vardagliga mönstret. Vi tar det när du känner att du orkar . .
Ha de så bra så länge!
Du gör min dag, snälla fortsätt att skriva. Även jag har förlorat min mamma, jag är 15 år och hon gick bort förra året.
Skicka en kommentar