lördag, februari 20, 2010

OS för fyra år sedan

Jag saknar dig.. Så otroligt mycket.

Ett av det sista och bästa minnen jag har med dig är när vi ser damerna spela semifinal i hockey. Du står upp i din fåtölj. Vi skriker, det är så spännande. Sverige är på väg att slå USA och gå till final! Dom vann! Mina minnen är så värdefulla. Dom gör dig levande.

Jag har det tufft Mamma. Hur har du det? Jag vet att du mår bra, det känner jag. Det gör mig glad. Jag mår inte särskilt bra. Du vet allt. Jag tror aldrig man blir för gammal för en mamma-kram. Det är just det jag skulle behöva just nu. En kram, och kanske att du sa att allt skulle bli bra. Jag saknar dig i mitt liv. Vet du om det?

Tiden går. Tanken på att jag en dag kanske blir äldre än dig skrämmer mig.

Inga kommentarer: