Fem år

Timvisaren rör sig, men det är omöjligt att se. Vad är tid?

Fem år har gått. Fem år!

Vad går man igenom under en femårsperiod? Sett utifrån mitt eget sorgearbete så är det troligtvis mer än vad jag själv vet om. Kanske tänker man; nu gråter hon det är bra, då bearbetar hon det som hänt. Men riktigt så enkelt är det inte. Det finns absolut inga regler eller någon handbok om hur och när man bearbetar saker man varit med om. Sätten och tiden för denna process är nog lika många som människor som går igenom den. Jag har bearbetat en del genom att skriva, genom att prata, mycket via drömmar och genom att fysiskt anstränga mig.

Det är märkligt hur dessa fem år känns som en evighet samtidigt som det känns som igår. Helt beroende på vad jag tänker på. Ögonblick starkare än livet själv tar mig tillbaka på nolltid. Resan i mig själv kan ibland kännas som den sträcker sig längre än en livstid. Fem år. Fem år äldre i siffror. Ett år äldre i utseende och tjugo år äldre i livserfarenhet. Fem år med en Mamma utan mobil i himlen. Jag har vuxit in i en vardag utan henne, en vardag som ger mig lika mycket kärlek och lycka som under tiden hon var den som väckte mig på morgonen.

Våga lita på att livet blir underbart igen! Våga lita på din inre styrka, det är den som gör att du kan falla ända ner till botten. Det är i botten du finner svaren som tar dig allra längst upp. Dom som aldrig varit där kommer inte hitta vägen som leder oss allra högst upp. Lita på att den människa som rest vidare hjälper dig från sitt håll och våga vara lycklig.

I'm glad he set you free from sorrow
I'll still love you more tomorrow
And you will be here with me still