Fredag, 17.56. Det har varit en grymt jobbig vecka. Allt som händer runtom, i mitt huvud, i min kropp och i mitt hjärta tar kolen på mig. Jag är alldeles för trött för att kunna sortera alla mina tankar. Nu flyter dom ihop till en röra jag inte orkar ta tag i.
Jag blundar... Det är ljust, du kommer gående. Du ser så frisk ut och din frisyr är perfekt. Bättre än någonsin. Du sträcker ut dina armar långt före vi möts. Jag står stilla. Du närmar dig och ser mig i ögonen. Ditt leende. Jag ler. Du säger "Hjärtat, gråt inte". Men jag gråter..
Jag vet Mamma, jag vet att vi kommer ses igen. Du väntar. Jag vill inte vänta, men jag måste. Jag måste kämpa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar