Det var en bra kväll igår. Jättegod middag och kul att umgås med Louise igen. Det var också skönt med en kväll där vi inte bara satt här hemma. Men det blev jobbigt när jag skulle försöka sova. Tankar och känslor blandas och allt blir bara kaos inuti. Att gråta tills man somnar är inget jag önskar.
Jag vet inte vilken känsla som är värst just nu, kanske är det ångest. Sista tiden Mamma levde bråkade vi ganska ofta. Jag tyckte det var jobbigt och var därför inte hemma så mycket. Jag vet inte vad Mamma kände, vi hann som aldrig prata ut. När hon låg på sjukhuset var jag så fruktansvärt rädd. Jag minns att jag knappt vågade se på henne. Och när tankarna om att jag kunde förlora henne kom, visste jag ingen väg ut. Paniken spred sig och gjorde mig oerhört svag. Mamma, jag tänkte på dig varje sekund dag efter dag. Men det kändes som att du inte vill ha mig där, varför?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar