Tidigt imorse somnade mamma in. Jag var med. Hoppas du kände dig trygg.
Du har det så bra nu. Det är ljust, varmt, vackra färger och fullt med underbara själar. Du behöver inte lida, du behöver inte kämpa mer.
Jag kan känna hur du fortfarande, från andra sidan, tröstar mig och gör mig lugn. Som du alltid gjort. Du kommer fortsätta fylla mitt hjärta med din kärlek. Du var, är och kommer alltid vara så otroligt omtyckt av så många människor. Allt du gjort för mig, för Sofie, för fotbollslagen, för ditt jobb och släkt och vänner.
Jag visste att du var stark, men inte såhär enormt stark. Ge mig lite av din styrka så ska jag förvalta den precis som du vill att jag ska. Jag ska ta med dig så du får se världen. Du ska få resa med mig och se platser som jag vet att du så gärna ville. Du är med mig, du är ju halva mig.
Jag älskar dig, för alltid!
Mamma, du är så otroligt vacker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag vill bara tala om att din mamma måste vara otroligt stolt och glad över sin dotter. Såå fint du skrivit, så otroligt vackert. Önskar dig all lycka i livet och din älskade mamma kommer alltid att vara med dig. Jag ser din mamma vara med vår son Mattias som lämnade oss 22 år gammal den 19 jan 2006. I 4 år hade han kämpat mot denna fruktansvärda cancer. Jag förstår precis hur du känner dig. Tom, utan livsglädje, utan lisvgnista. Att mista någon så nära känns som om man tappar tron på allt. Vad är det för mening med detta?
Mattias sa till oss strax innan han somnade in:"Vi ses men skynda inte" Jag tror att det finns något mer, något som vi får svar på en dag. Tills dess ska du ge dig ut i livet och din mamma "reser" med dig. Mattias och din mamma har det bra nu.
Många varma kramar till dej/Elisabet
Skicka en kommentar