Var är du?

Jag lever i ett vakum. Där ingenting är allt.

På några dagar vändes mitt liv upp och ned. Allt förändrades. En suddig mardröm som jag bara vill ska ta slut. Men allt är verklighet och vad jag än gör kan jag inte få tillbaka Mamma. Det är så mycket tankar och så mycket känslor att det bara blir tomt. Hur kan det bli så tomt? Jag känner ingen som helst glädje längre. Jag börjar undra om hjärtat finns kvar.

Jag sitter hela tiden och väntar på att Mamma ska komma hem. Med ICA-kassar och datorn på ryggen. Full av energi som spred sig i hela huset. Allt blev så lätt när hon kom hem, det fanns liksom inga bekymmer i världen som hon inte kunde lösa. Ingeting var omöjligt.

Mamma, jag skulle kunna göra vad som helst för att du skulle komma och krama mig och pussa mig i pannan igen.
Mamma, jag kan ge allt jag äger bara för att få sitta med dig i soffan och skratta.
Mamma, kan du skrika på mig att jag lämnat träningsväskan i hallen?
Mamma, det är så tomt när du inte är här. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Mamma, jag bär din tröja, den gör mig lugn.

Det gör så fruktansvärt ont i mig.