onsdag, mars 22, 2006

Tack

Det har gått 11 dagar nu. Jag har överlevet. Och jag skulle vilja tacka vissa personer extra mycket. Självklart Ylva. Mammas lillasyster, som jag brukar säga är precis som Mamma. Samma starka, underbara och kärleksfulla person. Vi hade aldrig klarat det här utan dig. Lena, som trotts det du varit med om inte tvekade en sekund att komma hit. Det här rev upp alla dina sår och känslor. Men du ställde upp och för mig betydde det otroligt mycket att du var här. Louise, som inte heller tvekade att komma hit. Tack vännen. Vi har levt och klarat oss igenom så mycket, jag vet också att du verkligen hjälpte Sofie. Stackars Julia som kom när allt var kaos. Anna, jag minns dina ögon när du kom in. Du stöttade inte bara mig, utan minst lika mycket pappa och Sofie. Du bara fanns här, minns inte hur mycket jag pratade med dig. Men du tog hand om oss alla. Lasse och Catarina, mina älskade. Ni känner oss så väl, vi grät tillsammans. Hans och Åsa, chockade. Direkt från fjällen. Åsa du tog verkligen hand om Mamma. Pratade med henne, smörjde in henne och satt bredvid. Annika och Olof, som körde hit från Luleå. Jag är så tacksam. Vet inte vad ni gjorde, men efter att ni varit här kunde jag sova, vilket var det viktigaste för mig just då. Ni fick även Sofie, som inte ätit något på flera dagar, att äta lite. Roger och Ann-Sofie, ni var nog de första jag tänkte på när jag ville att någon skulle komma hit. Jag vet att det var viktigt för Mamma att få träffa er. Och sist ett stort tack till Vioolgruppen. Fast ni är vana och åker hem till sjuka personer varje dag, så kan det inte ha varit så lätt. Jag ställde hundra frågor hela tiden. Men ni gjorde verkligen allt ni kunde för Mamma och för oss. Tack alla andra som ställt upp för mig och min familj. Ni har alla bidragit till att vi orkat fortstätta.


Mamma, du hann aldrig...
… Se så noga och fint vi städat i tvättstugan.
… Få veta att jag sparat dina två favoritfilmer.
… Äta min och Julias grillade kyckling i sommar, som du så mycket längtade efter.
… Se Sofie sluta nian, ta studenten eller gå på balen.
… Träffa dina barnbarn.
… Göra den spännande resan vi pratade om.
… Se mig spela innebandy.

Men Mamma jag hann uppleva väldigt mycket med dig. Det är jag så tacksam för.

Inga kommentarer: